Asiens musik del 1

Asien är världens största kontinent och att prata generellt om de musikstilar som finns där blir svårt. Men om man ändå vill generalisera lite kan man säga att asiatisk musik har en tendens att fokusera mer på melodi än på harmoni. Indien är ett av de asiatiska länderna som dock lägger större vikt än flera andra asiatiska länder på just harmoni, men det kommer aldrig upp på samma nivå som traditionell västerländsk musik. Då Asien är så stort får man mer eller mindre beskriva musikstilarna i de olika länderna eller en musikstil som är genomgående i en rad olika länder.

Arabisk musik

Arabisk musik har alltid varit homofon. Kort förklarat är det en musikalisk satstyp, ett sätt att föra stämmorna i flerstämmig musik. Homofon musik kännetecknas av att en melodi dominerar och de övriga stämmorna bildar ackord. Dessa övriga stämmor fungerar som understöd till den dominerande melodin utan att konkurrera om lyssnarens uppmärksamhet. Arabisk musik innehåller musikstilar från den klassiska arabiska musiken till arabisk popmusik och den arabiska religiösa musiken. Centralorter i de arabiska länderna fungerade för flera hundra år sedan som smältdeglar för kulturimpulser från andra kulturer. På detta sätt utvecklades inom området en i grunden gemensam konstmusiktradition. Sedan dess har musiken fått en skiftande utformning i olika delområden på grund av främst lokala traditioner och historiska skäl. Den arabiska musiken har påverkats av bland annat antik grekisk musik, persisk musik, kurdisk musik, indisk musik, och afrikansk musik. Idag är de mest betydelsefulla arabiska musikinstrumentet den arabiska lutan som kallas ud, den 72-strängade cittran, hackbräde, stråkluta, flöjt, kruktrumma och tamburin.

Indisk musik

Den klassiska indiska musiken brukar delas upp i två huvudgrupper; Hindustani och karnatisk musik. Hindustani förekommer mest i norra Indien och är influerat av persisk musik och gamla hinduiska traditioner. Musikstilen härstammar från 1100-talet och de vanligaste instrumenten är tabla, vilket är en sorts trumma, sitar, sarod, flöjt och moderna gitarrer. Den karnatiska musiken är från södra Indien och är mestadels vokalmusik. Många anser att den karnatiska musiken är ett av världens äldsta musiksystem. Basen i musiken är raga, som är melodiska skalor, och tala som är olika rytmiska figurer. Att en sång är upp till en timme lång är inte ovanligt. Den indiska folkmusiken delas upp ibland annat brassband, bhangra och dandiya. Brassband är en anglosaxisk stil som är mycket vanlig vid bröllop och speciella högtider. Bhangra är en musikstil som främst utvecklats i London av musiker med indisk och pakistansk bakgrund. Bhangra är en traditionell musikstil som härstammar från Punjab. Dandiya är en musikstil som är anpassad för klubbar och är i första hand dansmusik. Dandiya har också fått en viktig roll inom indi-popen. I delstaten Gujarat är Dandiya mest förekommande. Den allra helt klart populäraste musikstilen i Indien är filmi vilket är musik från indiska filmer. 72 procent av den sålda indiska musiken är filmi. Att just filmi blivit så stort beror på att mer än 90 procent av alla indiska filmer är någon sorts musikal. Den typiska filmmusiken är ofta dramatisk med många duetter och kan variera från klassisk musik, lugn musik och poppig musik influerat från västerländsk musik. Filmi täcker därmed en rad olika musikstilar.