Musikens resa genom tiderna del 3

Efter klassicismen med sin tydliga skillnad mellan ett musikaliskt hemma och borta så har den nu ersatts av en osäkerhet på hemmaplanen. En liknelse som beskriver det väldigt bra är att det är som en längtan som aldrig vill ta slut.

Att ge en enkel definition av musiken under romantiken, som kom efter Wienklassicismen, är väldigt svårt. Under modernismen är det även där svårt att ge en kort och absolut definition av musiken.

Romantiken

Romantiken varade i lite mindre än 100 år, mellan 1815 och 1910 och det är som sagt svårt att definiera romantikens musik, men det man kan göra är att jämföra musiken under denna epok mot Wienklassicismen. Under klassicismen var musiken uttrycksfull, detta gäller även under romantiken. Men skillnaden är att under klassicismen fick uttrycken i musiken aldrig gå före form, balans och symmetri. Under romantiken blev strukturen som följdes mer friare vilket gjorde att musiken nu i större utsträckning kunde återspegla både känslor och stämningar. Harmonier och rytmer blev mer utforskande och variationen på dessa blev många fler under romantiken. Orkestrarna under romantiken kunde vara enorma och med de nya instrument som tillkom under romantiken skapades en nyfikenhet bland folket. I mitten av 1800-talet ökar kravet på äkthet och sanning vilket skapar en musikalisk avantgardism i Tyskland. Konsekvensen inom musiken blir att byggstenarna blir mindre men byggena av själva musiken blir allt större och mer komplex. Mahler åttonde symfoni skrevs för en väldigt stor orkester. I orkestern ingick i premiären åtta valthorn, fyra tromboner, en orgel, åtta solister, två vuxenkörer och en gosskör som bestod av 350 gossar. Fler genrer växte fram och operan fick väldigt stor plats. En utav dessa nya genrer var lied, en tysk sångform och dessutom var det bland de romantiska musikverken bara en minoritet som hade en kyrklig anknytning.

Modernismen

En övergång från romantiken till modernismens musik påbörjades runt tidigt 1900-tal men den definitiva övergången kom dock strax efter första världskrigets slut. Musiken blev mer fri från livsåskådningar och man ville komma bort från det begärsstyrda som regerat romantiken och skiljas från de regler och normer som existerat inom musiken. Musikstilarna under denna tid, från tidigt 1900-tal till 1960-talet, blir svårare att samla in och kalla för en viss genre, något som till stor del beror på att kompositörerna under modernismen tog så många musikaliska friheter. Efter andra världskrigets slut går musiken mot en ny yttersta gräns och inom musiken klipper man nu banden med gårdagens musik som man ansåg var full av falska uttryck för människans ambitioner och begär.

Musik som nyttjade den kromatiska skalan började skrivas, man behövde inte hålla sig till en specifik tonart längre. Arnold Schönberg skapade tolvtonsmusik vilket är musik där varje ton i den kromatiska skalan ges samma utrymme. Stilen som kom under senare delen av modernismen kom att kallas för minimalismen och här nyttjas så få uttryckssätt som möjligt utan att man riskerar att äventyra musikens rikedom. På 1960-talet kom popmusiken i form av Beatles och Bob Dylan och försök att riva barriärer mellan denna stil och jazzmusikens Miles Davis och John Coltrane görs. Det var någonstans omkring här som minimalismen skapades. Teknologin för att spela in musik utvecklades och musiken fick ett globalt inflytande som ingen musikalisk stil haft tidigare.

Miles Davis